blog-treated_meditation  blog-treated_meditation
Vanja Palmers

Zen Priest

Founder of the Felsentor Foundation, a place of Zen practice, but open to all paths and traditions.

View full profile ››

Edited by Henrik Jungaberle, Abigail Calder, Clara Schüler &  Jared Parmer

 

Our work at MIND relies on donations from people like you.
If you share our VISION and want to support psychedelic research and education, we are grateful for any amount you can give.
   Donate

Related Content

The latest posts connected to:
Consciousness Research
    98654112619
  • Perspective
  • 12 minutes
  • juli 9, 2021
  • Consciousness Research
  • Mental Health
  • Psychedelic Integration
Share:

Disclaimer: This blog post has been translated and reviewed by volunteers. The contributors do not represent the MIND Foundation. If you find mistakes or inconsistencies, or if something in the translation seems unclear, please let us know – we are thankful for any improvements. (mailto:[email protected]) If you want to help our multilingual project, please contact us to join the MIND Blog Translation Group!

I den här artikeln talar jag ur ett perspektiv av en västerländsk buddhistisk lärare och som en person som har stöttat psykedelisk forskning i Schweiz. Jag är inte en vetenskaplig forskare av psykedelia, men jag har själv forskat om psykedelia på givande sätt in mitt liv. Jag kommer bara att citera en vetenskaplig artikel — en studie med erfarna meditatörer och psilocybin som ägde rum på Felsentor, ett meditationscenter i Schweiz.1 I korthet går det att säga att alla deltagare är eniga om att dessa två tillvägagångssätt (meditation och psykedelia) inte tävlar mot varandra. Den ena kan inte ersätta den andra, men de kan mycket väl komplettera varandra.

Enligt Patanjali, den legendariska författaren av Yoga Sutras, är meditation och psykedelia två teknologier inom medvetande, portar till de heliga och underbara tillstånden som kallas siddhis. Hans kapitel om frihet inleds med att lista dem. Först kommer den medfödda/spontant uppkomna (janma), som följs av de medicinska växterna (osadhis), åtstramningarna (tapahs), upprepandet av stavelser (mantras) och, sist på listan, meditation (samadhi).

Ett sätt att se på förhållandet mellan meditation och psykedelia är att undersöka de etymologiska rötterna hos de båda orden. Meditation kommer från latinets ”meditari”, vilket i sin tur har sitt ursprung i det indogermanska ”med”, som har något att göra med att ”mäta, gå, bestämma”. Vi skulle kunna definiera det som handlingen att utforska, gå in i, mäta och bestämma sfären av vårt medvetande. ”Psykedelia” är baserat på de grekiska orden ”psyche” och ”delos”, där det första betyder ”andning, medvetandets säte”, och det andra ”klar, synlig”. Psykedelia kan hjälpa oss att rensa våra tankar och att synliggöra medvetandets natur. Så från ett etymologiskt perspektiv riktar meditation och psykedelia in sig på samma sak, nämligen: att utforska vårt inre varande, men genom väldigt olika tillvägagångssätt. Det språkliga förhållandet mellan de två orden speglar den faktiska upplevelsen hos många människor som ser dem som två väldigt olika sätt att undersöka väldigt liknande subjekt: medvetandet, oss själva, meningen med att existera och det ultimata.

OLIKA VÄGAR MEN SAMMA MÅL?

Dessa olika vägar kanske inte är så åtskiljda som de vid första anblick verkar vara. Flera vetenskapliga studier har visat att omätliga, gränslösa tillstånd av medvetande, som är associerade med djupa känslor av samhörighet till andra människor och natur, kan uppnås genom att inta vissa psykedelia på samma sätt som vissa ickefarmakologiska övningar så som floating tank, prolonged dancing (till exempel som det utövas av en del sufier), trummande (till exempel som det utövas av en del nordamerikanska indianer) eller meditation (till exempel som vid sittande Zazen).

En mindre detalj som jag finner speciellt intressant i det här sammanhanget är faktumet att hög feber (som Ignatius av Loyola, Francis av Assisi, Hildegard av Bingen, och många andra kristna helgon led av under tiden av deras spirituella uppvaknande) verkar producera observerbara och mätbara förändringar i hjärnan som är jämförbara med de förändringar som produceras vid intag av psilocybin och andra psykedelia.

DEN SAMTIDA UPPKOMSTEN AV SPIRITUELLA UTÖVANDEN OCH PSYKEDELIA I VÄST

Ännu ett sätt att se det på är hur uppkomsten av dessa beror av varandra (Pratītyasamutpāda) i vår samtid. Det är väldokumenterat att meditation (och yoga och andra former av spirituella utövanden och koncept) blev populärt så snabbt i den västerliga hemisfären på grund av att psykedeliska erfarenheter hade lagt grunden för det. Framförallt var det vi hippies som åkte till Indien och andra platser för att upptäcka och tillägna sig dessa exotiska, men även fängslande, övningar och idéer — driven av en ungdomlig nyfikenhet och ett existentiellt behov av att reda ut och förstå dessa livsförändrande upplevelser under påverkan av kraftfulla och mystiska (psykedeliska) substanser. Några av oss stannade där, i alla fall i ett par år, men till slut kom vi tillbaka med våra nyligen förvärvade färdigheter, metoder och insikter, tillsammans med de (främst asiatiska) lärare som vi mötte på vägen. En del fortsatte att bruka dessa medel som höjde medvetandet, men de allra flesta av oss slutade troligen att ta psykedelia, i alla fall för ett tag, och ibland (som i mitt fall) i årtionden. Nuförtiden verkar det som att en hel del har återvänt till det, med förnyat intresse i detta sätt att utforska medvetandet på.

VETENSKAPLIG FORSKNING AV SYNERGIN MELLAN MEDITATION OCH PSYKEDELIA

Det här förnyade intresset har också gett upphov till flera vetenskapliga studier. År 2015 genomförde vi tillsammans med Franz Vollenweider och hans team från University of Zürich ett retreat i Felsentor, ett avlägset meditationscenter högt över sjön Lucerne.1 På den fjärde dagen av en mer eller mindre traditionell Zen Sesshin (ett intensivt meditationsretreat i tystnad) fick 40 deltagare antingen en relativt hög dos (0,315 mg/kg) av psilocybin, eller placebo. Dessa var människor som hade en lång erfarenhet av meditation (minst fem år) och ingen (eller väldigt liten) erfarenhet av psykedelia. Under retreatet fick de fylla i (vad som verkade som oändliga) frågeformulär och genomgick fysiska hälsokontroller; och precis innan och efter retreatet, fick de göra en MR-undersökning på den psykiatriska universitetskliniken i Zürich för att mäta hjärnaktiviteten.

Vi kunde visa att efter fem dagars meditation blev meditatörernas koncentration, medkänsla, sociala engagemang och generella välmående signifikant högre än den var i utgångspunkten – meditation fungerar! För de personer som inte fick placebo, utan istället fick en aktiv dos av psilocybin, påträffades alla dessa önskvärda kvaliteter ännu mer — till och med tre och sex månader efteråt. Alla deltagare gav positiva rapporter, utan några undantag (vilket vetenskapligt sett nästan är lite pinsamt). Upplevelserna och feedbacken skiljde sig stort emellan deltagarna, allt från ”intressant men ingenting fundamentalt nytt” till ”det här var mer hjälpsamt än flera år av sittande meditation”. Alla i den här gruppen var överens om att meditation och psykedelia inte tävlar mot varandra. Den ena kan inte ersätta den andra, men de kan mycket väl vara fungera som ömsesidigt stöd för varandra. Många av de mycket erfarna meditatörerna kände att den psykedeliska upplevelsen friskade upp, uppmuntrade och bekräftade deras dagliga utövande. En kvinna hade börjat sy en O’Kesa (en buddistisk dräkt) tio år tidigare men av någon anledning hade hon aldrig slutfört den. Hon tog äntligen upp tråden igen och avslutade den — och gjorde det gladeligen.

Och det fungerade även omvänt: genom sitt långa utövande av att sitta still och observera det rastlösa och kreativa sinnet blev deltagarna tydligt bättre på att navigera det som ibland kan upplevas som intensiva och potentiellt läskiga förändringar i perception under den psykedeliska resan. I en banbrytande studie av Roland Griffiths och hans team på Johns Hopkins University (med dosrelaterade mystiska upplevelser) hade två tredjedelar av deltagarna som fått en hög dos av psilocybin djupt mystiska upplevelser, och ungefär en tredjedel rapporterade tillfällen av intensiv förvirring och/eller rädsla (men ingendera var verkligt allvarlig eller ihållande). Jämförelsevis såg vi i studien vid Felsentor en ännu högre procent av öppenhet och mystiska upplevelser — och praktiskt taget inga ogynnsamma sidoeffekter.

INSTÄLLNING OCH MILJÖ

Dessa skillnader kan spåras tillbaka och föra oss till den psykedeliska resans tre juveler: SSS, substans (eller sakrament), inställning (set) och miljö (setting). Sakramentet var detsamma i båda studier, men inställning (mind-set) hos en erfaren meditator är annorlunda än hos någon utan erfarenhet av meditation, och miljön (setting) var rätt annorlunda också: en upplevelse i det ensamma eller i grupp, ett (mysigt inrett) sjukhusrum kontra en klosterlik miljö i de avlägsna bergen.

En klosterlik miljö kanske inte associeras till psykedelia med en gång, men om vi ser på ursprungen av världsreligionerna har många författare dragit slutsatsen att de i alla fall delvis är grundade i shamanistiska övningar och världssyner… och att de antagligen använde sig av olika substanser också. Sakrament (”ett sätt att ta sig till det som är heligt”) i formen av droger var tydligt grunden till vår indoeuropeiska kultur: i Rigveda, den äldsta av de fyra Vedas, nämns en enteogen som kallas Soma 126 gånger och som var ett berusningsmedel för att kontakta gudarna. Och i Athen fanns det under många århundraden — kanske rentav millennium — eleusinska mystiska pjäser som kulminerade i intag av kykeon, som troligen var en annan potent psykedelisk brygd. Romarna som blev kristna avslutade denna hedniska tradition och förstörde alla fysiska tempel på 300-talet. Det exakta innehållet av dessa två brygder är omdebatterat, och i senare tid också ett föremål för forskning (exempelvis Mike Crowley: The Secret Drugs of Buddhism; Brian Muraresku: The Immortality Key).

Det verkar också som att våra förfäder inte var de enda som intog psykoaktiva substanser. Andra — antagligen de flesta, om inte alla — jordbor och biologiska värdar av medvetande, har gjort det och gör det fortfarande också. Etnobotanisten Giorgio Samorini beskriver i sin bok “Animals and Psychedelics” ett dussintal arter som leker med förändringar i medvetandet genom att inta olika specifika växtarter eller svampar. Den här grundläggande tendensen att gå bortom vår perceptions gränser är tydligen inte begränsad till oss människor, eller ens till oss däggdjur. När jag en gång torkade lite amanita muscaria (också känt som paddavföring, på tyska “Fliegenpilz”) märkte jag hur många döda flugor låg mellan de uppskurna bitarna. De verkade först vara döda, men eftersom jag mindes att de var en av de arter som blivit beskrivna i Samorinis bok behöll jag tre stycken för observation. Och se och skåda, efter flera timmar började två av dem att röra på sig igen, först med sina ben, fortfarande liggandes på rygg. Efter ett tag kom de på fötter igen och flög iväg efter att ha skakat och rört sig omkring lite. Jag är inte säker på om den tredje av dem hade tagit en överdos eller om jag avslutade tidtagningen för tidigt (efter ungefär 15 timmar). Senare fann jag en rapport om en fluga som hade återhämtat sig efter nära 40 timmar av ett komaliknande tillstånd.

FRAMTIDEN: KOMBINDERANDE ÖVNINGAR, EXPERIMENT OCH UTVECKLING PÅ INDIVIDUELL OCH SAMHÄLLSNIVÅ

För att avsluta den här lilla essän är det fortsättningsvis en fråga om hur meditation och psykedelia i praktiken kan kombineras och sammanflätas. Det verkar som om människor som är seriösa (och förhoppningsvis även bekymmerslösa och lekfulla) i sin meditation kan få värdefulla vägvisare och gåvor även från bara ett engångstillfälle eller någon enstaka resa in i världen av psykedelia. Och det verkar som om erfarenhet inom meditation kan vara värdefullt för att få lättare tillgång till ett sådant äventyr. Är dessa djupgående, ofta häpnadsväckande, erfarenheterna i slutändan hjälpsamma eller skadliga? Ögonblicket efter sitt stora uppvaknande, utropade en zenmästare, ”… mitt liv är fullkomligt splittrat och förstört…”. När vi närmar oss livskraften själv — inte bara våra idéer om den — hamnar våra synsätt och åsikter i nya perspektiv och deras relativa natur uppenbarar sig. Det är från de här perspektiven som vi måste bedöma värdet av en sådan slags upplevelse.

Jag känner tillförsikt inför de många modiga och innovativa experiment som nu äger rum runt om i världen och hur både media och allmänhetens uppfattning skiftat, vilket förhoppningsvis i sinom tid också kommer att leda till en förändring i den rättsliga statusen av dessa potenta molekyler. Vid ett respektfullt och vist användande har de potential till att guida, hjälpa och läka oss, att göra oss angeläget medvetna om både det vackra och det miserabla som finns — likväl som de suicidala fällor som vi människor för närvarande befinner oss i, dels individuellt, men även som en global kultur och ett globalt samhälle.

Må alla varelser vara lyckliga och fria från lidande.

Our work at MIND relies on donations from people like you.

If you share our vision and want to support psychedelic research and education, we are grateful for any amount you can give.

Bibliografiska Referenser
  1. Smigielski, L. et al. Characterization and prediction of acute and sustained response to psychedelic psilocybin in a mindfulness group retreat. Scientific Reports 9, 14914 (2019).